josefinelundquists - vardagsblogg

Jag tycker allt det här med nyårslöften har blivit lite överskattat. Jag har tidigare satt väldigt höga krav på mig själv som lett till en sådan hög press att det i slutändan bara har blivit helt fel. Jag har nu insett att nyårslöften är helt värdelösa, för varför ska man ha en deadline på sig själv? Och varför börja en speciell dag? Varje dag är en ny chans, en ny chans att ändra på dig själv och förbättra dig själv. Du ska leva varje dag och vara nöjd när du går och lägger dig på kvällen. Du ska inte spara det där du har velat så länge till imorgon, till nästa vecka, nästa år eller till måndag. Börja idag, börja nu. 

Dock kan jag ändå tycka att ett nytt år ändå betyder lite av en nystart. Don't look back, there is no future in the past. Ett nytt år med nya chanser att förbättra sig själv. Men istället för att sätta löften inför nästa år så kan man istället sätta upp mål med sig själv, vad ska du uppnå med dig själv? Vad vill du förbättra? Vad vill du hinna göra? Inga orimliga förhoppningar som du inte kan uppfylla, utan långsiktiga mål som ändå går att genomföra. Inte smärtfritt, inte som en dans på rosor, utan en kamp. En kamp som du ska vinna. Det kommer kännas hårt ibland, du vill bara gräva ner dig under täcket och aldrig mer vakna. Men ofta kommer du också känna dig oövervinnlig, du kan göra allt, du lyckas, det går bra, du är lycklig på riktigt. Istället för att fokusera på de dåliga sakerna, tänk på allt bra som händer. Jag ska inte vara sådär klyschig och säga att jag "ska tänka mer positivt", för det går inte. Det som är dåligt är dåligt är dåligt och det som är bra är bra. 

Men mitt mål i år är att ta vara på de bra stunderna, och låta de överväga de hemska, mörka stunderna. För även om det känns som att allt bara är nattsvart just den dagen, tänk att imorgon är en ny chans. Inte på måndag, inte nästa månad.
Det är okej att känna sig nere, men låt det inte förgöra dig. Stig upp nästa dag och känn den där oövervinnligheten, att du klarar precis allt. Och vad gör dessa få hemska dagar på ett helt år, 365 dagar. Eller ett helt liv? För oftast så finns det fler bra än sämre dagar. Och det är det jag ska ta vara på. Inte tänka och lägga all kraft på det dåliga. Utan minnas allt det roliga med ett leende och tänka att imorgon kommer en ny chans och det ska bli en bättre dag. Det är mitt nyårslöfte. Fast inte ett löfte, utan ett mål. I år ska vara ett bra år, fyllt av lycka. Även om svarta hål tränger in så ska inte de förstöra mitt, eller ditt, år. För alla, liksom jag, förtjänar att vara lyckliga. 

Ta mig bort härifrån. Jag står inte ut. Jag vill leva mitt liv. Det här är inget liv. Jag vill inte leva. Jag orkar inte längre.

Det blåser skitmycket ute nu så jag kommer nog inte åka nåt idag, kanske kvällsåkning. Glömde förresten berätta att jag kom åtta igår på åres topplista över de som åkte mest! Det är ju rätt många som åker här, och så kom jag åtta, känner mig lite stolt haha! Det betyder ju också att jag åkte jättemycket, och det är väl orsaken till att jag har ont i hela kroppen nu. Men idag blir en dag då jag kommer sitta inne, läsa bloggar, titta på tv, spela pingis och äta. Plugga måste jag också göra, massor. Vi har ett jättestort prov i so (ett till!?) som vi egentligen inte behöver börja med förrän nästa vecka men jag tänker börja nu för att det är så himla mycket att skriva. Annars då? Jo jag har ett svenskaprov jag måste plugga till, göra massa matte och plugga till ett matteprov. Great att man måste plugga när man egentligen bara borde ta det lugnt. 

Blä, vill inte att skolan ska börja. Jag vill hellre ha lov, sova tills man vaknar, mysa runt i pyjamas, kolla på filmer och äta godis hela dagarna. Inte behöva gå upp klockan sju för att gå till skolan och sedan ha massa läxor och prov och inte få tid över till att bara ta det lugnt. Varför måste loven kännas så korta och skolveckorna så himla långa? That's the question.